Att ta farväl

I går var det dags att ta farväl av min farmor. En kvinna med en stor personlighet som betytt oerhört mycket för mig. En människa full av styrka, kreativitet och lust att skapa med en känsla av att ingenting är omöjligt. En egensinnig sanningssägare som byggde egna hus och älskade att påta i trädgården. På äldre dar en dam som inte tyckte om att bli gammal och få gäddhäng och tjock mage utan hellre hängde med de som var yngre och som jag känner igen mig oerhört mycket i ibland.
Idag ger jag dig min trädgård kära farmor som du tyvärr aldrig hann se och hoppas att du ser mig och håller ett vakande öga över mig någonstans ifrån.

 

Hon gjorde att jag kände mig älskad för den jag var

och livet går vidare.

Kram!